One56

EN KOPP T

Ord & Bild Per Graemer, Byggbilder Nicke själv

VEM

De första gångerna jag la märke till något från denna man var på en blogg som gick under namnet ”vardagsmighty”. Den drevs av Stellan Egeland (vår hittills enda svenska världsmästare i hojbyggeri) som grundare och pådrivare. Det togs upp ämnen högt som lågt, Håkan Hellström var alltid en källa till glädje. Inläggen var ofta många och speciellt på fredagskvällar och även lördagskvällar kom det alltid en dräpande kommentar (ibland, ”oneliner”) från någon som gick under namnet ”Rocketgoldstar”. Vi var många som garvade när han levererade men ibland så kom det inget. Det var bara tyst. Då kunde det ibland till och med komma en försynt efterlysning från någon. – Var är du ”Rocket”?  Då fick vi för det mesta veta längre fram att han varit på någon upptäcktsresa eller haft ett tillfälligt ”skärmförbud”. Det visade sig också att vår gode ”Rocket” var en fena på var gamla byggen publicerats. November -88 Wheels, röd med flammor, kom det tvärsäkert när någon bil eller mc diskuterades. Jag blev mer och mer nyfiken på vem denne ”Rocketgoldstar” var. Så, en solig eftermiddag på Hot Rod Reunion utanför Strängnäs stod han där vid vårt tält, och sa, -Hej, det är jag som är Nicke.

 Nu vet jag en hel del mer om denna sköna filur som har tillfört mycket i min vänkrets. Nicke, eller Nicklas Rylander som han heter, bor med sin fru i ett prydligt litet hus i Skänninge några mil utanför Motala. Bygger truckar för inkomstens skull, är en mästare på ”ensamresor” och musiknörd som många av oss.

Jag låter Nicke inleda med några egna funderingar; Det rent mekaniska är viktigt för mig men det är också oerhört spännande att snoka rätt på vad som driver oss bilfolk. Det är trots allt en ganska bökig hobby. Självklart handlar det lite om att förverkliga en barndomsdröm men det har också gett mig en handfull nya kompisar via sociala medier. Viktigt att komma ihåg är att tidningarna har varit en viktig del i mitt liv. Där har jag kunnat glömma vardagen och gå in i drömvärlden, ”en orgie i färg och chrome”.

Första besöket på Hot Rod Show 1986, som sammanföll med att Palme blev skjuten, det blev lika stort som månlandningen för mig. Annan inspiration har kommit från jobbet som svetsare. Kan vara träligt i vissa stunder, det erkänner jag, men att bolla idéer med jobbarkompisarna, svarvare, fräsare, konstruktörer, och montörer. Allt har varit ovärderligt. Jag hoppas att jag aldrig förlorar gnistan för motorhobbyn. Hjärtat slår fortfarande glädjeskutt när jag ser en Epa, eldsflammor, raggarpråmar, cyklar, byggmodeller, flake, osv…

Nu har jag byggt min första bil (som kanske var en del av en 40-årskris) men sist och inte minst får jag inte glömma att tacka min fru som till slut sa, -Ska du inte bygga en sådan där liten bil som du alltid pratat om?

• 

• 

• 

• 

VAD OCH HUR

Han har bland annat på sitt CV, en Piaggio -66, en Vespa -63, en BSA A10 och två SFRO besiktade HD-byggen. När jag fick reda på mer om honom och insåg att han byggde på en Hot Rod blev nyfikenheten mångdubbelt större. Nicke har med enkla medel i ett vanligt litet villagarage utan avancerade verktyg och maskiner genomfört ett amatörbygge från början till slut. Duktiga vänner har hjälpt till med kunskap och råd på olika sätt. Intressant är kommentaren från Micke Fors på Prinsbo Hot Rods när Nicke var där för att hämta beställda grejer. Nicke tänkte väl att Micke Fors inte bryr sig om någon som bygger en T-Hot. Men (icke sa Nicke, kunde inte låta bli) – Aha, du bygger T-Hot. Ett sådant bygge är inte det lättaste. Ett påstående som definitivt stämmer. Proportioner och delar ska passa. Stämma in och skapa ett enhetligt bygge där det mesta är synligt.

Rambygget har sin egen historia. Nicke startade med att åka till brädgården och köpte många meter regel. Efter det, fram med lämplig mätutrustning, såg och skruvdragare. Han byggde första ramen i trä och kunde då placera kaross och axlar för att få en bra bild av hur det skulle se ut när det kom till metall. När allt stämde och såg bra ut startade tillverkningen av ramen som byggdes helt enligt SFRO´s anvisningar om dimension och material. En hygglig bas såg till att Nicke fick svetsa rambygget på jobbet. Den nya styrarmen är även den tillverkad på jobbet.

På den nu färdiga ramen placerades ett färdigt framvagnskit med axel från Super Bell. Bakaxeln kommer från en Mustang -04 och har fått 9 tums ytterdelar, kortats och försetts med drivaxlar från Strange.  Framvagnens skivor hade lämpligt nog Ford bultmönster vilket gör att det är samma runt om. Stötdämparfästen och all fyrlink fram och bak har han tillverkat själv. Styrsnäckan från en VW buss (inte gratis i dag) köptes innan priserna drog iväg. Bygget fjädrar genom coilovers i bak, som beställdes efter uppskattad vikt och vanliga dämpare i fram. Alla lösa delar inklusive ramen har fått en skyddande behandling i svart pulverlack.  I kalendern kan vi notera att den 4:e maj 2011 var ramen klar.

Motor och låda blev GM 350/350. Hela det paketet får nu en rejäl uppdatering i vinter. Automaten gås igenom, motorn har plockats ner och ett par ”Mickey Mouse” toppar, nyrenoverade, kommer på plats. Hela avgassystemet har Nicke byggt själv och därefter fick hans headers en ytbehandling i form av alusprutning utförd av ett företag i Trollhättan.

Det behövs självklart en kaross och den levererades av Kvarnbergs och efter inköpet har det plastats friskt i det Rylanderska garaget. Allt enligt tanken att, bygga en hot rod kan ju inte vara så svårt.

 Jag höll säkert på en hel månad, limmade frigolit och plastade när innerbaljan skulle sättas ihop med den yttre delen. Ingen visste hur det skulle sluta.

 Helt enligt planerna från träramen (den minns ni?) sänktes karossen 70 mm över ramen där fram. Det hela fick sen en svart färg utförd lokalt i Skänninge. Under byggets gång har det beställts färdiga delar från Jocar och Speedway motors bland annat. Allt behöver man ju inte tillverka själv om det finns färdigt att handla för vettiga pengar och det passar in i den stil som bygget är tänkt att ha. Del efter del sattes på plats i ett lugnt tempo, det måste ju även finnas tid för expeditioner till England, Thailand och Tjernobyl och inte att förglömma alla roliga aktiviteter på Mantorp som Nicke i stort sett kan cykla till om andan och viljan samarbetar.

Så en vacker dag (alltid vackra dagar, det vet ni) var det dags att visa upp ”den lilla bilen” för SFRO, och få deras slutgiltiga utlåtande om ett grymt hemmabygge. Det dök upp några punkter men i stort sett var det säkert en nöjd Nicke som gasade hem. Besiktningsvänliga skärmar och lampor skruvades på och iväg bar det till en slutlig besiktning.

Så var det klart. Eller är det så enkelt? Det har fixats och skruvats en hel del för att få allt att fungera som det är tänkt. Nicke åkte med vita plåtfälgar från början och ni kan fundera över hans känsla för detaljer när Volvo PV fälgarna fram fick klackarna för navkapsel utskurna och plåt ditsvetsad för att få en slät fälg som såg ut som dem där bak. Jag är inte säker på om bilden av ett färdigt bygge var plåtfälgar, om visionen var något annat, för när det dök upp fyra US-Indy Mags till rätt pengar var det bara att släppa på plånboken och handla.

Nickes T- Hot bygge är ett fint exempel på att med vilja, kunskap, modet att fråga om hjälp och stor nyfikenhet går det att genomföra ett amatörbygge med hög klass.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

TEKNIKRUTAN (allt säkrat via TeknikPata)

Ram; Byggt själv i fyrkantrör, dimension 50x100x3, pulverlackad.

Framvagnskit; Superbell, från Jocar, styrsnäcka VW-buss (handlat i tid, rätt pengar), Grantratt på modifierat VW-buss rör med MOON-nav, fyrlink i äkta hemslöjd.

Bakaxel; Ford Mustang -04, som fått 9 tums ytterdelar, kortats och försetts med drivaxlar från Strange, byggt fyrlink själv. Coilovers anpassade efter vikt sköter fjädringen.

Motor & Låda; General Motors 350/350. Edelbrock Performer EPS insug och Edelbrock 600 förgasare. B&M prostick växelväljare.

Kylare & Tank; Speedway Motors, tack ”czech beer” för uppsamling av kylvätska!

Handbromsspak; Volvo 240 med ett klurigt system utprovat i trä!

El; Jodå, det har han dragit själv trots att ”jag kan inget”.

Rullar på, i fram; US Indy Mags 5×15 och Vredestein Sprint Classic 155xSR15. Bak; Us Indy Mags 9×15 med Vitour Galaxy Radial G/T 285x15x70, som tömde kassan rejält.

Headers; byggt själv, Micke Fors levererade, Trollhättans Metallsprutning alusprutade.

Mätare; De kommer från So Cal och som extra fakta, en vinkelväxel från okänd Corvette driver hastighetsmätaren.

Kuriosa men viktigt; Bygget är döpt till ”Bilen Sanna” efter äldsta dottern. Nicke har en lång och intressant byggtråd upplagd på Facebook som är rolig att följa.

Nu har ni fått storyn om Nickes fina bygge. Tyvärr, och det står jag för verkar det inte som den hamnar i någon tidning. Men ni fick min ocensurerade version i stället. Håll Till Godo!